Är keramer vävnadsvänliga?

Många patienter oroar sig för att tandmaterial av keramik (dentala keramer) skulle omvandlas till metallen aluminium i munnen. Det finns ett antal tandläkare som är övertygade om att keramer läcker aluminium och orsakar problem, t ex överkänslighet.

En literaturgenomgång ger föga eller inga belägg för detta. Samtidigt kan man naturligtvis hävda att inget är stabilt - allt kan reduceras till sina beståndsdelar om rätt omständigheter föreligger. Frågan blir då: vilka omständigheter föreligger vid det aktuella användningsområdet? Kan aluminium isoleras ur sin oxid just i munmiljön eller inte?

En keram, t ex aluminiumoxid (Al₂O₃), är ett mycket stabilt material som inte utan vidare reduceras till metallen aluminium. Grundämnet aluminium finns inte fritt i naturen, utan det är så hårt bundet i sin oxid att det vanliga reduktionsmedlet kol inte har möjlighet att frigöra metallen. Det tog människan åtskilliga decenner av envetna försök innan man lyckades isolera aluminium ur aluminiumoxid. Försök med smältelektrolys misslyckades. Detta berättar Per Enghag, docent i materialkemi, i sin trevliga informativa bok med titeln "Jordens grundämnen och deras upptäckt". Först 1825 lyckades dansken Örsted med konststycket. Genom att blanda träkol och aluminiumoxid som han sedan upphettade till så kallad rödvärme ocht därefter leda klorgas genom blandningen som fick kondensera utanför ugnen och sen låta detta reagera med kaliumamalgam lyckades han framställa aluminiumamalgam. När kvicksilvret destillerats bort återstod metallen alumium. Med denna denna komplicerade procedur i åtanke verkar det föga troligt att aluminium automatiskt skulle isoleras ur oxiden (keramen) när man har den i munnen i form av inlägg eller fyllningar. Då borde ju våra keramiktallrikar "förvandlas" till aluminium eller läcka aluminium när vi har mat i dem och lika så tekopparna som vi för till munnen. Detta hävdar tandläkare Lechner i en artikel i Heavy Metal Bulletin Nr. 2, 2000. "False statements about ceramic restorations" där han framför ett antal argument emot påståenden som "keramer innehåller metaller.som frigörs..", T ex skriver han: "Oxider av metaller har helt andra egenskaper än metallerna själva. Keramer har därför inte de typiska metallegenskaperna..... I keramer av hög kvalitet är metalloxiderna bundna i en fast kristalline struktur som endast kan lösas upp under extrema förhållanden (såsom syror med pH 1). Att metaller ska kunna frigöras i den orala miljön är praktiskt taget omöjligt....keramer är några av de få ämnen som är stabila nog för att kunna motstå de korrosiva effekterna av kroppsvätskor.."

Tandläkare Lechner bemöter också påståendet att patienter testats och befunnits överkänsliga mot aluminium och därför bör undvika keramer. Han menar att även om man reagerar negativt på metallen aluminium i ett test kan detta inte anses liktydigt med att man är känslig för keramer.
I en annan artikel "Zirconia works in sensitive people" i samma utgåva beskriver tandläkare Lechner i Tyskland sina goda erfarenhet av keramen zirkonia i behandlingen av känsliga patienter.
Om du vill veta mer om keramer har flera artiklar i ämnet publicerats i Heavy Metal Bulletin, t ex HMB Nr. 3, 2000; "Ceramics and natural stones."

Monica Kauppi
Har du synpunkter på denna lilla information - skriv till oss! (Klicka)

"Är aluminium kroppseget?"
Den 16/10-02 skrev Vanja till "Amalgamlistan" angående Doxa Certex nylansering:

Ser på nyheterna ikväll om ett nytt tandlagningsmaterial som ett svenskt företag patenterat. Det består av kalk,fosfat,vatten och aluminium. En reaktion sker tillsammans med kroppens vätska och det växer samman med benvävnaden. Det fungerar ungefär som svetsning, sägs det. Ett kroppseget ämne säger de. Är aluminium ett kroppseget ämne? Hur saneras detta om det vuxit fast, om det senare visar sig olämpligt?
Hälsn.Vanja

"Patienter reagerar på aluminium. Det spaltas till fritt aluminium i munnen!"
Tandläkare Henrik Lichtenberg svarade den 17/10-02

Jeg har fået foretaget ca. 600 serumglobulin tester på et tilsvarende antal patienter i begyndelse af 90 tallet. på Hal Huggins center i Colorado. Jeg lavede en statestik over resultaterne for de testede metaller. Det viste sig at 70% af patienterne reagerede på aluminium. Derfor mener jeg at alle materialer, som anvendes i munden ikke må indeholde aluminium. Vi må huske at keramik og pocelæn består at Al2O3 aluminiumsoxyd, som i munden spaltes til frit aluminium.
Hlsen Henrik Lichtenberg

"Hittar inga belägg för sådan omvandling"
Monica Kauppi, redaktör HMB, svarade samma dag:

Hej Henrik
Jag har inte hittat några som helst belägg för att keramer i munnen skulle omvandlas till metallen aluminium. Har också diskuterat saken med några framstående keramexperter. En sådan omvandling sker inte utan vidare. Aluminium finns inte fritt i naturen, utan det är så hårt bundet i sin oxid att det vanliga reduktionsmedlet kol inte har möjlighet att frigöra metallen. Det tog människan åtskilliga decenner av envetna försök för att lyckas isolera aluminium ur aluminiumoxid. Försök med smältelektrolys misslyckades. Första gången man lyckades var 1825 i Danmark. Örsted lyckades genom att blanda träkol och aluminiumoxid, upphetta blandningen till så kallad rödvärme, leda klorgas genom blandningen som fick kondensera utanför ugnen för att sen reagera med kaliumamalgam framställa aluminiumamalgam. När kvicksilvret destillerats bort återstod metallen alumium. (Se även: Per Enghag: Jordens grundämnen och deras upptäckt). Att det skulle gå så lätt som du beskriver att reducera oxiden (keramen) bara för att man har det i munnen i form av inlägg eller fyllningar verkar inte rimligt. Då borde ju våra keramiktallrikar omvandlas till aluminium när vi har mat i dem och lika så tekopparna som vi för till munnen.

Har publicerat några artiklar i ämnet bl a i Heavy Metal Bulletin Nr. 3, 2000; "Ceramics and natural stones."
Heavy Metal Bulletin Nr. 2, 2000, "Zirconia works in sensitive people" samt "False statements about ceramic restorations". I de senare artiklarna beskriver tandläkare Lechner i Tyskland sina goda erfarenhet av keramanvändning. Han framför också ett antal argument emot påståenden som "keramer innehåller metaller.som frigörs..", T ex skriver han:
"Oxider av metaller har helt andra egenskaper än metallerna själva. Keramer har därför inte de typiska metallegenskaperna..... I keramer av hög kvalitet är metalloxiderna bundna i en fast kristalline struktur som endast kan lösas upp under extrema förhållanden (såsom syror med pH 1). Att metaller ska kunna frigöras i den orala miljön är praktiskt taget omöjligt....keramer är några av de få ämnen som är stabila nog för att kunna motstå de korrosiva effekterna av kroppsvätskor.."
Att en patient reagerar på aluminium i ett test torde därför inte vara liktydigt med att han/hon är känslig för keramer.
Vad baseras dina uttalanden på?
Med vänlig hälsning
Monica Kauppi

"Jag blir misstänksam - är ett aluminiumkrig att vänta?"
Vanja, som var föga övertygad, svarade samma dag:

"Metalloxiderna bundna i en fast struktur som endast kan lösas upp under extrema förhållanden", "stabila nog för att motstå de korrosiva effekterna av kroppsvätskor","att metaller ska kunna frigöras i den orala miljön är praktiskt taget omöjligt" Förlåt mig, men jag blir misstänksam när jag hör sådant. (tycker mig ha hört något liknande förut) vi har ju inte en tallrik eller en tekopp fastväxt i munnen under en hel livstid, kanske det ändå ska räknas till extrema förhållanden?! Jag tycker att försiktighetsprincipen bör råda, annars kanske vi hamnar i en situation av 150 år med fastväxt aluminium, och ett därpå följande aluminiumkrig. Tycker att tidigare erfarenheter borde ha lärt oss att inte lita på någon, bara därför att denne har epitetet expert. Personligen har jag dyrt fått betala min tidigare auktoritetstro.
Hälsn.Vanja

"Dra egna slutsatser av den information som finns"
Monica skrev ytterligare ett inlägg den 17/10-02:

Hej Vanja
Naturligtvis ska man ifrågasätta allt och själv ta reda på fakta och sen dra slutsatser av den information man har i kombination med den erfarenhet som patientföreningar runt om i världen under decennier samlat ihop.
Den erfarenheten visar att keramer är de material som patienterna tål bäst, även om undantag naturligtvis kan förekomma. Vissa plastmaterial verkar också gå bra i många fall, särskilt de nyare materialen som härdas utanför munnen. Kombinationer av plast och keramik verkar också funka rätt bra.
Själv hoppas jag att det av Doxa igår lanserade materialet ska vara någonting bra!.
Monica

"Doxa - fyllningar frakturerade"
17/10 skrev Hans Lennros ett svar på Vanjas första meddelande:

Det Du skriver om är från det företag som gjorde DoxaDent, alltåps de fyllningar som sedan visade sig gå sönder alldeles för lätt.
De har jobbat med detta i många år (inte ett år som det sades på TV) och man skall nog inte döma ut det bara för att Doxadentfyllningarna frakturerade.
"Många har haft Doxa utan problem"

Monica ville ha belägg:
Hej Hans
Har du belägg för att Doxadent fyllningar över lag skulle ha krackelerat?
Jag känner till många som haft dem i åratal utan problem.
Monica

Hans Lennros skrev den 17:e oktober:
Hej Monica !
Du skrev: " Har du belägg för att Doxadent fyllningar över lag skulle ha krackelerat?"

Det är många tandläkares erfarenhet. För några månader sedan visade en dansk undersökning att Doxadent har stor risk för frakturer (sprickor) eller krackeleringar (sprickbildningar).

Jag var MYCKET positiv till Doxadent i början och menar fortfarande att det är ett av de mer biokompatibela material som finns på marknaden.
Det pågår en långtidsstudie i Umeå och när resultaten föreligger tror jag bilden av Doxadent som ett frakturbenäget material kommer att förstärkas.

Problemet har ytterligare förstärkts av Doxadentföretagets undermåliga krishantering. De vill inte svara på frågan vem som står för kostnaden för nödvändiga omgörningar. I Sverige skall uppåt 60 000 fyllningar ha gjorts och ett stort antal av dessa kommer att frakturera. Det är lindrigt att kalla "Doxadent-debaclet" en potentiell katastrof för många patietner såväl som tandläkarmottagningar.

Omgörningar av frakturerade Doxadent fyllningar måste betalas av någon. Antingen är det tandläkaren som gratis gör om frakturerade fyllningar med annat material. Eller också är det patienten som därigenom får betala för samma sak två gånger.

Här är en tidningsartikel om Doxadents alla frakturer:
http://www.expressen.se/article.asp?id=108233

Hans

"Elden är inte lös men det gäller som alltid att vara vaksam"
Stig Varhem, Tandvårdsskadeförbundet i Skaraborg skriver:

Hej Wanja !
Monica Kauppi har gett mycket bra information i frågan om aluminium. Mot bakgrund av att det under lång tid pågått en debatt om Al, har jag väntat att någon i artikelform skulle redogöra för faktaläget. För att stilla min egen frustration, över brist på fakta, skriver jag, trots att jag ej har akademisk kunskap i ämnet, därför detta inlägg.
Direkt från läroboken i gymnasiekemi har jag hämtat följande viktiga grundfakta. Aluminium är ett av de vanligaste grundämnena i jordskorpan. Aluminium ingår främst i silikathaltiga bergarter som t.ex. fältspat men förekommer också rikligt i lerjordar.. För framställning av porslin används vit lera, som är en jordart som innehåller olika typer av aluminiumsilikat. Fältspat har ju också givit namn åt ett av köksporslinen. Bl.a. cement, betong, tegel och stengods innehåller aluminium. Såvitt jag vet är det inte möjligt att tillverka en hållbar keramikfyllning utan att den innehåller aluminium.

Som ett komplement/kommentar till det Monica Kauppi framfört om aluminiumförekomst, vill jag något koncentrerat återge vad ett av Amerikas äldsta kosttillskottsföretag anger i sin information om aluminium.
Citat:Aluminiummalmen i jorden är dess metalliska form. Det verkar vara utom allt tvivel att aluminium i sin metalliska form kan vara skadlig för hälsan. Det är väldokumenterat att kokkärl kan släppa
ifrån sig aluminium och att aluminium också kan absorberas från antipärspiranter och lagras i både hjärn- och hjärtvävnad. Något belägg för att keramikfyllningar skulle kunna utgöra någon motsvarande risk finns
inga belägg för. Men vad gäller för aluminium i mat ? WHO uppskattar det genomsnittliga kostintaget av aluminium för en vuxen till mellan 10-15 mg per dag. Aluminium finns i så gott som allting i vår livsmiljö, i luften vi andas, i vattnet vi dricker och naturligtvis i maten vi äter. Några exempel;
Sparris 90ppm , selleri 190ppm, potatis 100ppm, rotgrönsaker 40ppm, vete 140ppm, bananer 97ppm
(ppm är i princip det samma som milligram per liter).
En tunn bananskiva innehåller 2 mg aluminium, en liten portion potatis 4 mg.
En hälsosam sallad då ? - stora mängder, men du måste komma ihåg att det aluminium som finns i växterna är i kolloidal form. Det är tämligen självklart att detta aluminium inte är farligt. Om så hade varit fallet,
skulle vi alla vara döda för länge sedan. Missförstånden rörande detta ämne är talrika, både inom närings- och den medicinska världen.>Slut citat

Även om det idag inte är klarlagt vilken risk aluminium innebär, som f.ö. gäller för praktiskt allt vad vi äter och dricker, så finns det i varje fall inte något enligt nuvarande kunskapsläge pekar på att vi skall
undvika att äta bananer och morötter eller att vi behöver ha några särskilda bekymmer om de keramiska material som flertalet visat sig tolerera. Naturligtvis efter individuell utprövning. Personligen ser jag en stor fara i den fokusering som uppstått vad gäller aluminium. För ett stort antal människor är keramikfyllningar den bästa lösningen, kanske den enda. Därför är det viktigt att infomation om risker med material som sprids inte är överdriven. Då gör informationen mer skada än nytta, genom den oro och osäkerhet den skapar !
Elden är inte lös, därför finns ännu ingen anledning att ropa på brandkåren !

Däremot skall vi naturligtvis som alltid vara vaksamma, så att vi är beredda att slå larm när det behövs.

Stig

"Varför klamra sig fast vid metaller?"
Den 21/10-02 skriver Vanja:

Hej, Stig. Det aluminium som finns i keramer är den metalliska formen av Al,är det så? Det som jag inte kan förstå är varför man fortsätter att klamra sig fast vid metalliska lösningar till varje pris. Det finns ju alldeles utmärkta andra material,det har ju Henrik precis skrivit om.Han har ju lång positiv erfarenhet av Diamond Crown. De testresultat som visats för detta material måste ju ses som smått fantastiska,om man jämför.Jag tycker att förbundet borde undersöka detta, ta kontakt med Henrik samt representanten i Sverige (tror han finns i Skaraborgsområdet)och utfärda rekommendationer för Diamond Crown om det är så bra.Bara den misstanke som finns gällande Al och påverkan på hjärnan,manar till försiktighet.Denna påverkan kanske visar sig efter trettio år och då är det
> försent(återigen)Studier som visar metallers påverkan på människan,är för korta.Det behövs ett längre perspektiv.Min åsikt är fortfarande att metaller och mänsklig vävnad -det går inte att förena.
Hälsn.Vanja

"Elektrolysprocess"
Stig, Tandvårdsskadeförbundet skrev.

Hej !
Keramik framställs inte av metallen aluminium, metallen aluminium framställs genom elektrolysprocess i speciella fabriker en sådan finns i Norge. Jag känner inte till vilken kemisk formel som gäller för keramik, jag antar att det aluminum som ursprungligen ingick har fått en förändrad kemisk formel under bränningen.
Våra kroppar innehåller en hel rad metaller, en hel del kan vi inte undvika att få i oss andra kan vi helt enkelt inte leva utan , t.ex. är kalcium och magnesium liksom aluminium också jordartsmetaller. Vatten innehåller kalcium- och magnesium-vätekarbonat som har löst ut genom att kolsyrahaltigt vatten stömmat genom kalkstenslager.

Importören av Diamond Crownmaterialet finns i Karlsborg heter Johan Wennström och har hemsidan www.chaptrade.com
men glöm inte att det handlar om marknadsföring, då är allting alltid förträffligt och bäst. Och med all respekt för Henrik, jag känner personer som inte tål detta material.

Vänligen Stig

"Keramer framställs inte av aluminium"
Den 22/10-02 skrev Monica:

Hej igen
Vad jag försökte förklara i mina meddelanden är att det inte ingår någon aluminium eller zirkonium i framställningen av dentala keramer. Aluminium ingår alltså inte ursprungligen i materialen. De framställs av det vit-grå oxidpulvret från naturen som renas och bränns. Diamond Crown är säkert ett bra material men jag känner också ENSTAKA personer som säger sig inte tåla det. Ska kolla upp det lite närmare för att ha mer på fötterna. Nu lämnar jag diskussionen för att återkomma på hemsidan. Vi "ses" där!
Monica

"Viktigt att ge rätt proportioner åt aluminium-frågan"
Per Dalén, psykiater, skriver den 22 oktober 2002 (som svar på Stigs första meddelande):

Tack Stig för en bra faktaöversikt om aluminium. Det är viktigt att ge rätt proportioner åt den här frågan. Följande citat ur Nationalencyklopedin ger litet mer fakta: "I naturen förekommer aluminium endast kemiskt bundet till andra grundämnen. Aluminium tycks inte vara nödvändigt för levande organismer, som innehåller ytterst små mängder därav. Det ingår däremot i flertalet mineral och bergarter. I form av silikat finns aluminium i fältspat, glimmer, kaolin och lera, som oxid i korund och ädelstenarna rubin och safir. Ett tekniskt viktigt syrefritt mineral är kryolit, Na3AlF6. Den
viktigaste råvaran för framställning av metallen är bauxit, som huvudsakligen består av förvittringsprodukter av silikatmineral och har en varierande sammansättning... "

Metalliskt aluminium hittar man alltså inte i naturen. Keramik innehåller givetvis inte heller den rena metallen, jag vet inte om det vanligen handlar om oxider eller om silikater. Keramer kan inte heller kemiskt jämföras med mineraler om man tänker på risken att Al löses ut i t ex sur miljö. Det bör vara hårdare bundet i keramer. Det kroppen (liksom t ex växter) kan ta upp är Al i joniserad form, alltså salter. I transpirationsmedel brukar aluminiumklorid ingå. Alun har givit upphov till förgiftningar. Alsollösning (som används på huden) bör man naturligtvis inte dricka.

Ingen undgår Al eftersom det finns överallt, och det är ju giftigt i större mängder, men jag tror verkligen att bidraget från en eller flera keramiska inlägg eller kronor är ytterst små. Vi får ju se upp så att rädslan för metaller inte blir så stor att den kan användas emot hela gruppen tandvårdsskadade. Vad man tål är en individuell sak, och det är lätt att utnyttja överdrifter för att förlöjliga hela gruppen. Tandläkarnas erfarenheter får småningom visa vilka material som fungerar bäst i förhållande till kostnaden. Det är nog för tidigt att generellt döma ut ett större antal material som bevisligen många tål bra.

Jag har hört att det finns Alzheimerforskare som inte använder transpirationsmedel och aluminiumkastruller av rädsla för aluminium. Däremot är det osäkert om någon av dem vill byta ut sitt amalgam, trots att Hg är så oerhört mycket giftigare och även starkt misstänkt för att kunna framkalla Alzheimer. Vad skall man tro om detta? Det är knappast så att Al verkligen är farligare för hjärnan än Hg, men det finns nog ingen stark påtryckargrupp som ägnar sig åt "greenwashing" av aluminium.

"Min personliga aversion mot alla metaller"
Vanja svarar Per:

Hej, Per. Jag förstår vad du menar. Såsom tjänstgörande patient och lekman på denna lista har jag tillåtit mig att uttrycka min personliga aversion mot metaller av alla de slag,som bottnar i den totala chock som jag fick när jag insåg att jag faktiskt burit ett av jordens farligaste nervgift i munnen i
nästan hela mitt liv.(sedan sex års ålder) Och att jag dessutom varit så stupid att jag inte reflekterat över detta på över trettio år! Denna min "metallfobi" och mina dubier om andra metaller förutom Hg skriver jag endast om här (inga exalterade insändare,jag lovar) som personliga reflektioner.Jag
vill också säga att jag inte tror att kvicksilvret ger cancer, men jag har läst bl.a. Mats Hanssons artiklar om kvicksilver och sköldkörteln,och tror att i mitt fall var giftet den utlösande faktorn som gjorde att något gick väldigt snett. Jag förstår att min bitterhet och vrede ofta skiner igenom
mina inlägg och gör dem onödigt hätska. Ni får ha överseende. Jag samlar erfarenheter på mitt sätt, ur lekmannasynvinkel.Jag har hundratals aha-upplevelser som kan härledas till följder av att bära amalgam i munnen.Jag träffar sjuka kvinnor i min ålder som har uppsvällda blodådror vid handlederna och svårläkta sår på underbenen och kan direkt säga att de har B12-brist, för det har jag upplevt själv. Jag känner igen ansiktsfärgen hos många som är sjuka,för den färgen såg jag i spegeln varje dag. Jag känner igen svullnader under ögon,stel mimik och vissa rörelser för det hade jag själv.Jag förstår nu varför jag alltid har mått bra av kålpudding, varför många med ledbesvär blir hjälpta av glucosamin,varför jag aldrig tålt värme eller kyla,och att kroppen så många gånger visat mig vad som varit fel, men jag har inte uppfattat det.Osv.Osv. Jag kan inte översätta det som jag upplever som rätt till fackmannatermer,men har förstahandserfarenhet som kanske kan tillföra något någon gång.
Hälsn.Vanja

Monica Kauppi till tandläkare Lichtenberg:
Den 31/10-02 skrev

Hej Henrik
Har lagt ut ett antal meddelanden om keramer och aluminium på min hemsida. Undrar om du har något mer som jag kunde lägga ut från dig?
En annan fråga: använder du enbart materialet Diamond i alla slags applikationer???? Något annat?
Med vänlig hälsning

Tandläkare Lichtenberg:
Svarade samma dag

Hej Monica,
Jeg anvender Diamond Crown til alle behandlinger. Jeg har erfaret at de kroner, som jeg laver direkte i munden af Diamond holder best.
Bedre end laboratoriekroner, som har den svaghed, at de kan falde af hvis cementen ikke holder godt nok. Kanttilslutningen bliver også bedre når man modelerer kronen op i munden. Det er et vanskeligt håndværk og kræver stor øvelse.
Jeg har erfaret, at der er en svensk tandlæge, Johan Wennström, Skövde, som laver det samme og også har erfaret det samme som mig. http://www.chaptrade.com/test%20version%20cd/hela%20artikeln.htm
Jeg har skrevet en artikel til Biologisk medicine no. 1 2001, som hedder "metaller i tandplejen på godt og ondt". I den gør jeg rede for mange af mine erfaringer .
http://www.kviksoelv-fri.dk/metaller_i_tandplejen.htm
Mange hilsner fra Henrik Lichtenberg


"Doxadent är en keram men plast kan inte vara en keram"
Meddelande från tandläkare Lennros (17/10) där han bl a ifrågasätter om tandmaterialet DoxaDent är en keram skickades vidare till DoxaCertex för en kommentar. 1/11 skrev Emil Abrahamsson:

Bästa Monica,
Jag fick ditt mail om frågor som du fått angående definitioner av material av vår VD, Peter Bramberg.

Fosfatcement (i princip zinkoxid och fosforsyra) och glasjonomercement (glas och organisk syra), båda dessa klassas som "vattenbaserade cement" enligt ISO-standard. Fosfatcement är ett oorganiskt kerammmaterial och glasjonomer ett organiskt baserat cement.

Definition av keramer är "oorganiskt, icke-metalliskt material". Det finns ett tillägg som nästan alltid gäller nämligen "någon gång under tillverkningsprocessen är materialet utsatt för hög temperatur". Därför är naturligtvis inte plast eller resinbaserade kompositer keramer.

Doxadent är en biokeram (keram som klassats som vävnadsvänlig för en speciell tillämpning), ett oorganiskt, icke-metalliskt material och de tre huvudfaserna i Doxadent finns som mineraler i naturen. Pulverråvaran tillverkas genom sintring vid hög tempertur, härdning sker vid tillsats av vatten genom en syra-bas reaktion.

Doxadent är sammanfattningsvis:

1) en keram enligt allmän definition
2) kemiskt bunden keram enligt indelning av keramer i
undergrupper
3) ett mineralliknande material enligt fasinnehåll - tre
mineralämnen
4) en keramisk komposit enligt sammansättning av minst två
faser i stor koncentration (inget monolitiskt material)
5) en biokeram enligt textbok (Bioceramics)

Hoppas att detta ger svar på dina frågor.

Vänliga hälsningar

Emil Abrahamsson
________________________________________________

Doxa AB (publ)
Marknadsavdelning
Emil Abrahamsson, Produktchef
Tel 018 478 20 15 Axel Johanssons gata 4-6
Mobil 0706 67 31 05 E-post emil.abrahamsson@doxa.se